Bostadsbristen är ett återkommande inslag i den svenska samhällsdebatten. Men på senare tid har vi på NCM börjat ställa oss frågan: har vi verkligen en bostadsbrist – eller handlar det snarare om en brist på rätt bostäder?

Vi märker hur samtalet kring bostadsförsörjningen håller på att förändras. Under lång tid har fokus legat på att Sverige lider av en strukturell bostadsbrist – ett underskott som krävt omfattande nyproduktion. Men dagens verklighet speglar inte riktigt den bilden. Trots en historiskt hög byggtakt har tempot nu bromsats in kraftigt, samtidigt som många nyproducerade lägenheter står tomma.

Efterfrågan har förändrats. Behovet finns kvar – men inte nödvändigtvis efter fler bostäder, utan efter bostäder som möter rätt behov. Bostäder som människor har råd med, som ligger i attraktiva områden och som matchar hushållens storlek och livssituation. Istället för att fortsätta jaga kvantitet, behöver vi nu skifta fokus till kvalitet och matchning. Allt fler fastighetsägare rapporterar om vakanser, och med varje tom bostad blir det tydligare: problemet är inte bara en brist på bostäder, utan kanske snarare ett bostadsparadox – där mycket har byggts, men inte alltid rätt.

Samtidigt håller bilden av en generell och akut bostadsbrist på att nyanseras – utan att försvinna helt. I växande regioner med stark arbetsmarknad, som i norra Sverige, kvarstår de faktiska behoven. Men i stora delar av landet står bostäder tomma och befolkningen minskar.

Kanske är det dags att lämna det ensidiga fokuset på nyproduktion bakom oss. Istället borde vi tala mer om omvandling, rivning, renovering och anpassning utifrån verkliga behov. Framtidens bostadspolitik kan inte byggas på gårdagens tillväxtkurvor. Vad tror ni – finns det verkligen en bostadsbrist eller är det dags att nyansera debatten?