EU bromsar, marknaden tvekar – men klimatriskerna består

CSRD har varit ett hett samtalsämne i fastighetsbranschen de senaste åren. Men i februari 2025 presenterade EU-kommissionen sitt Omnibus-förslag – en förenkling av rapporteringskraven inom CSRD. Det kom som en överraskning för stora delar av fastighetsbranschen, då det innebär uppskjutna redovisningskrav, färre granskningar och ett tak för vilken hållbarhetsinformation stora företag får efterfråga från sina mindre leverantörer. Detta skifte riskerar att skapa osäkerhet i klimatanpassningen av det svenska fastighetsbeståndet.

I vårt nätverk på NCM har vi diskuterat detta mycket och anser att konsekvenserna kan bli långtgående – både vad gäller värdering, investeringstrygghet och den strategiska riktningen för hela samhällsbyggnadssektorn. Omnibusförslaget sätter många bolag i ett slags vänteläge, och i det osäkra omvärldsläget vi befinner oss i nu riskerar hållbarhetsfrågan att tappa sin prioritering. Flera bolag som påbörjat klimatriskanalyser enligt CSRD menar att processen har lett till nya insikter och viktig kunskap, som i sin tur påverkat värdering, affärsstrategi och nybyggnadsplanering.

Klimatrisker påverkar värderingen

Ett framtidssäkrat fastighetsbestånd kräver framför allt förutsägbarhet och tydlighet i regelverken. Osäkerhet, uppskjutna deadlines och förenklade granskningar sänder signaler om att klimat- och hållbarhetsrisker kan vänta. Det är inte bara ett politiskt problem – det är ett kommersiellt problem. Klimatrisker påverkar värderingen, vilket forskning från bland annat KTH:s projekt MAVERIC tydligt visar: bostadsrättspriser sjunker i områden med översvämningshistorik, medan klimatanpassade områden utvecklas positivt, även om de drabbats tidigare.

Vi ser också att banker, försäkringsbolag och institutionella investerare i ökad grad ställer krav på mätbar klimatanpassning och transparens. När bolag nu avvaktar, ökar risken att tappa tillgång till finansiering eller att få sina tillgångar nedvärderade.

Affärsdrivet hållbarhetsarbete behövs – oavsett regelverk

Vi på NCM Development tror inte att hållbarhetsarbete drivs av formalia, utan av strategisk affärsinsikt. Vi ska fortsätta investera i riskanalys, hållbarhetsdata och klimatstrategier – inte för att EU kräver det, utan för att vi är övertygade om att framtidens fastighetsvärden bygger på långsiktigt ansvarstagande.

I frånvaron av tydliga EU-krav finns en risk – men också en möjlighet – att andra aktörer tar ledarrollen i klimatanpassningen. Nedan listas vad som skulle kunna ske:

Kommuner: Genom att använda markanvisningar och bygglovsprocesser (hållbarhetslänkad markanvisning?) för att villkora klimatprestanda, skyfallsanpassning, återbruk, sociala bostäder och energiprestanda planeras det för en robustare bygd miljö.
Banker och finansiärer: Genom att ställa finansieringskrav kopplade till grön taxonomi, energiklass eller ESRS-linjerad rapportering kommer bättre och robustare byggnader få ett högre och transparentare fastighetsvärde.
Försäkringsbolag: Genom att justera premier utifrån risknivåer som översvämning, stormar eller skred får den befintliga bygda miljön en korrektare prislapp.

I praktiken innebär detta att aktörer utanför den traditionella fastighetsutvecklingen kan få ett allt större inflytande över hur våra fastigheter planeras och värderas – med eller utan bindande EU-regelverk. När dessa strukturer nu urholkas eller skjuts upp, ökar risken för oreglerad utveckling, bristande förutsägbarhet och felprissatta tillgångar. De fastighetsaktörer som fortsätter sitt hållbarhetsarbete, trots osäkerhet, kommer sannolikt att: